All alone.

Det är jobbigt att bo i en resväska, jag pendlar mellan lägenheten och huset och jag måste hela tiden hålla koll på att jag får med mig rätt grejer, och om man är lika tankespridd som mig så är det inte alltid det går.
När jag är i huset saknar jag lägenheten och vise versa (?), jag trivs så himla bra hemma hos mamma, hon är verkligen en klippa. Hon vet när hon kan fråga vad som bekymrar mig och när de är bäst att låta bli, hon vet att jag berättar det tillslut ändå. Rosor till min mamma!
Jag valde att bege mig till lägenheten efter jobbet idag, skönt att vara ensam. Dock möttes jag av ett berg med disk som stank helvete.. men de är så de kan bli ibland.

Har legat och kollat på Britneys dokumentär, den var faktiskt bra och britney verkar vara en rolig person, skämtsam och en sådan människa som man vill ha omkring sig. Synd att hon inte kan leva ett lite mer normalt liv bara, de tror jag att hon behöver.

Jag vet inte vad som gjort mig så stingslig. Jag reagerar starkt numera, förut skulle jag inte reagera lika hårt. mitt motto var att jag inte hade något att förlora, men numer anser jag att jag har något att förlora och jag vet inte om de är de som stör mig. Jag vill inte behöva reagera ens. Men som en bot på mina reaktioner så försöker jag hitta något som lättar upp mitt lynne, och jag finner en viss tillfredställelse med att hitta saker jag tycker om, så nu har jag hittat de skorna som jag en gång köpte, som inte passa, i en större storlek! Så nu ska jag försöka göra mig ett kap.

Hjärnkapaciteten är i fullgång.. jag kan inte stoppa den