Jag vet inte vad jag ska skriva egentligen. Jag har så många frågor, så mycket som behöver ventileras, så mycket jag vill ha svar på. Men de är så svårt att få ut det. Jag vill inte gå och älta det, men samtidigt så blir det lätt så om man inte kan ta upp det. Hur kan man bara gå vidare och vissla som om det inte hänt? Jag står fortfarande i mitten och undrar. Jag kan inte bara kliva upp en morgon och det har försvunnit ur mitt minne, och bete mig som om de aldrig hänt, för det är viktigt för mig. Det här är otroligt viktigt för mig. Det är mitt liv det gäller.
Jag vill inte dra ett svart moln med mig vart jag än går, jag vill njuta av det som händer dag för dag.