Ännu en dag har passerat på jobbet, imorgon jobbar jag till 15 och därefter ska jag brassa ner till sveg för att plaska runt i bassängen. Det har varit en stressig dag men de gick någorlunda smärtfritt, lite problem med ivriga gäster som tillslut blev irriterade gäster men de ordnade sig ganska snabbt. Det är ganska snabba ryck och när jag den sista timman fick sitta ner en stund och hade tid på att gå på toa så kändes det som om de var himelriket. hehe.

Jag kom och tänka på ett djur som jag tror att jag har en stor förkärlek till. Kan ni gissa vilket djur de är? De är inget simpelt djur som katt, hund, kanin, häst etc.. vad tror ni?
Jo de är nämligen så att ända sedan djunglisarna visades på TV när ja var liten så har jag alltid tyckt att flodhästarna har varit så underbart mysiga. Och min första riktiga nyckelring har jag för mig att min älskade syster gav mig, en flodhäst och sa "man kan alltid berätta allt för en flodhäst, alla hemligheter" Jag kan ha fel, men de känns så bekant och så verkligt så jag är nästan 100% säker på att de var hon som berättade det för mig. Och i djunglisarna så fanns de en klumpig söt flodäst. Och jag har även en musmatta som är en flodhäst, införskaffade den faktiskt i Frankrike, I ett varuhus i Strassbourg faktiskt. Otroligt söt är den iallafall. Och oftast liknar jag mig själv med en flodhäst, inte bara måndagsmornar när allt känns allmänt fördjävligt. ;) Lite söt ibland, väldigt klumpig, men man kan berätta hemligheter för mig. Dock kan man inte förvänta sig att jag ska komma ihåg dem, för jag liknar mig med en guldfisk dessutom.

När jag var liten, cirka fyra år så hade jag stora problem att förstå varför inte 22 uttalades tjugosju för de hade samma klang tyckte jag. De var två likadana siffror så jag tyckte att de skulle uttalas liknande precis som 33, 44, 55 etc. I min hjärna kopplade jag ihop 22 med tjugosju, tjugotvå fanns inte i mitt system.
Nu mer vet jag ju bättre, men jag tycker ändå att denna lilla information kanske skulle ge er ett leende på läpparna, precis som de ger mig.
Kanske även borde tillägga att mitt utal på tjugo liknade mer sugo på den tiden.. kanske lättare att se hur jag tänkte då.

Jag fyller nämligen sugosu (22) om några enstaka dagar, tiden har runnit förbi utan att jag ens tänkt på det.
Jag har inte funderat ut någonting gällande denna födelsedagen, jag ska jobba 11-20 typiskt nog. Känns inte som en födelsedag. De känns mer som vilken dag som hellst.
Jag har inga önskemål gällande tårta (jag kommer ju inte hinna äta någon ändå) och jag har ingen önskelista. Jag är bara. De är nog första gången.

Nu ska jag sova och invänta D-day