a disaster..

De är något som min mammas bil skulle säga om sig själv, om den kunde tala iaf..

Igår (fredag) blev det en tidig morgon för jag och min kära mor skulle bege oss 50 mil norr mot Umeå där min älskade underbara sys bor och hennes älskade A.
Jag stresspackade (alltid ute i sista minuten) och glömde hälften vad jag ville ha med mig.. sedan så var vägen vi valde mot sundsvall RIKTIGT dålig, de var ombyggnation på gång så de var mestadels grus som man var tvungen att sakta fara över (men de gjorde inte lastbilarna) När vi var ca 4 mil från sundsvall började bilen hacka.. sedan la den nästan av så mamma var tvungen att pumpa på gasen... jag svor tyst för mig själv och hade ett tyst samtal med bilen att om den inte skulle skutta in till sundsvall så skulle jag personligen banka sönder den. Men som tur var så tog den sig hela vägen till Volvos verkstad.. men där var de fullt så vi var tvungen att skutta vidare mot OK's verkstad.. (om den inte gjort de och jag slagit sönder bilen skulle ju de betyda att jag skulle betala en ny bil åt mamma) Och verkstads besöket gick någorlunda snabbt för mamma visste ju redan vilken del som skulle bytas.. För de har de redan varit problem med. Aldrig mer Volvo enligt mig.. och jag tror inte att de finns något som kommer få mig att ändra den uppfattningen.

Men efter det var allt prima ända upp till Umeå, och tro de eller ej så var det en volvo som brunnit precis innan vi kom dit.. det gjorde mig mer säker på att man hellre ska satsa på andra bilmärken.