Idag gick jag upp runt 08 och ´tog bilen hem mot mitt älskade hus i V. Vi skulle fortsätta med målningen som vi påbörjade förra veckan. Maria var här på besök när jag kom så vi fikade frukost (Äggmacka med kaviar på - vad har hänt? Jag hatar ju kaviar?? J har dåligt inflytande på mig) sedan tog vi tag i målningen. Efter cirka 2 timmars målning så rullade åskan in mot oss och ju med att V ligger emellan en massa berg så är de precis som om åskan bara cirkulerar runt ovanför en utan att sluta.. Så vi vågade inte stå kvar där ute och måla utan vände  vår energi till att städa i vårt gamla lekrum. Lekrum brukar man ta tag i när man slutar leka i dem... inte vi... vi försöker ignorera de där rummet och låtsas som om de regnar... för de är ett bombnedslag!
Men efter 4-5 timmars rensande så ligger det mesta i rätt ordning och vi har slängt ungefär 4 stora svarta sopsäckar (allt som allt) proppfulla med gamla onödiga saker.
Jag blir ibland alldeles för angelägen om att slänga sådant jag inte tror vi kommer behöva så det var tur att min syster var med, dock fick jag slänga nära 200 gamla pennor... varför sparar man pennor?? SLÄNG!

I en påse från skoltiden hittade jag "Min historia" som vi var tvungen att skriva när jag gick i skolan... när jag var 10-11 år..  Jag hade högläsning och när jag upptäckte att jag hittat en viktig del av mitt förflutna så rann tårarna ohejdat.
En vän som försvann helt utan förvarning ´Linus T. Jag hade skrivit om honom.. Hur jag träffade han första gången och han sa "du ´är fin du" och jag blev generad. Han sa det nog mestadels för att vara snäll.. men den lycka i mig som det bringade gjorde mycket. Tänk bara på vad en fin liten mening kan göra för en osäker människa.

Jag gråter nästan bara ´jag tänker på det, ´jag kommer spara den lilla historie boken tills dess att de får rensa mitt dödsbo!

 Linus Thagg... 2008.03.12.. Du gjorde många så lyckliga..