Idag har min förkylning börjat släppa lite, hostattacker har jag fortfarande så jag håller på att storkna och gråter. Nätterna är väst förståss, vaknar av andnöd och hosta.. men som tur är så vaknar jag ju tidigt på mornarna så jag blir inte nedstämd över att halva dagen har gått, de är ett plus iaf.

Var på apoteket idag då jag fick infon av min svärfar igår att det finns receptfri hostmedicin, bisoron hette den (tror ja) och den smakar godis, så den har jag inga problem med att ta en klunk av ;)

Under dagen har jag tvättat 4 omgångar, haft gästrummet som torkrum med varmluftsfläkt (hehe, lite smart va?) och handlat lite viktiga saker.. (sköljmedel bland annat)

Sedan fick jag ett sms av min chef på skidanläggningen där jag ska jobba i vinter, hon ska sluta nu i november! Jag blev jätte nedstämd av det, jag gillar henne förbaskat mycket, den bästa chefen jag haft någonsin, och då ska hon sluta =(
jag skrev att jag skulle sakna henne men att jag självklart var glad för hennes skull och då skrev hon att jag borde söka hennes tjänst.
Det blev jag chockad över

Frågan är nu: Ska jag eller ska jag inte?


Jag har jobbat på B (skidanläggningen) en säsong, alltså 5 månader och jag vet inte om jag skulle kunna ha en chefsposition efter den korta tiden? Det är ett förbaskat stort ansvar och de som jag jobbade med förra säsongen har ju mycket mer erfarenhet än vad jag har?
Gud jag blir så nervös att jag lika gärna skulle kunna kissa i byxan just nu... ångest. Haha.

Samtidigt så känner jag att det skulle vara förbaskat roligt att ha ett heltids arbete som det är, jag vill ju ha det. Men dock vte jag hur mycket hon jobbade, hon var nästan aldrig ledig kanske var tionde dag.. och då ringde vi och störde henne ändå. Jag förstår varför hon ville byta jobb nu när jag tänker efter..

Och vad skulle mina kollegor tycka OM jag blev deras chef?

åh oron växer i kroppen på mig, men jag blev ändå glad att hon skrev det till mig, men de kanske hon gjorde till de andra också?