Gud vad rädd jag är! Jag känner mig speedad och skakar i kroppen. Bara ytliga andetag och börjar känna mig yr. Detta är nog inte bra!

Jag ska berätta vad jag har haft för mig dessa dagar imorgon, har haft fullt upp. Men just nu måste jag fokusera på att berätta vad som hände för en halvtimme sedan. Urk.

Maria fyllde år i torsdags så idag hade vi en kräftskiva och firade henne (bilder och mer prat kommer imorgon) och jag började känna att jag hade halsont vid åtta och vid 23 så kände jag att det var dags att cykla hem då jag ska jobba imorgon igen.
När jag kommit 50 m ifrån M så märker jag att en bil ändrar körriktning då han ser mig i rondellen. Jag ökar farten och jag kan se att bilen följer efter på samma gata. Jag har ALDRIG känt mig osäker här, så jag tror att jag blivit paranoid, ökar farten igen och tar "konstiga" vägar för att komma hem, och bilen förföljer mig hela tiden. Jag lyckas slita fram mobilen och ringa J♥ samtidigt som jag skyndar mig att gömma cykeln på baksidan av vårat hus istället för framsidan och kontrollerar att bilen åker förbi. Och det värsta är att jag ser att han segar förbi men förhoppningsvist så såg han inte vart jag svängde av och vart jag gömde mig.
Jag började gråta av stressen och när en vän till J♥ ringde på dörren för att kontrollera att jag mådde bra så hittade jag inget bättre att hytta med än en vanish - spray flaska. (När man är i chock/stress så tror jag nog att adrenalinet kan göra vad som helst till ett baseballträ :P )Känner mig inte säker ännu..

Det hemska är att jag är uppvuxen här och har ALDRIG varit med om detta, jag har alltid känt mig säker att gå hem ensam från olika tillställningar. Men nu? Nej.. Fan också!