Jag lever känns det som. Första gången på flera månader som jag känner att jag börjar engagera mig. När jag började jobba gick jag ner i ett viloläge. Jag har inte haft energi eller ork att umgås eller göra det mina nära och kära ber mig om. Men nu börjar energin komma tillbaka och jag dammar av mig själv igen.

Ganska roligt att vissa säger att de aldrig har sett mig så pass lycklig som jag är nu, och det känns både bra och dåligt. Hur har jag varit den senaste tiden egentligen?
Nåväl.. vi får se hur det blir framöver.

Jag känner mig otroligt lättad över att resan blir av iallafall. Det var en viktig punkt i min planering, en punkt som höll mig flytande när det har varit lite för energikrävande osv på jobbet. "Om 3 månader bär det av till Thailand, det här klarar jag, tiden kommer gå fort" och när vi (syster och jag) konstaterade att vi inte kunde åka utomlands tillsammans så blev det som om någon slog ur mig luften.
Därför var jag väldigt drivande på att vi skulle boka och betala resan direkt när vi började prata om det. Så att det inte skulle bli andnöd igen. Och nu är resan bokad och jag känner mig lugn, för lugn.


Måste börja inse att vi åker nästa tisdag. Lite mer än en vecka bara. Så snart!