Ett lyckopiller



En "uns-uns katt" fick följa med hem från det leende landet. En ledsen skugga svepte över mitt ansikte när vi i bilen på hemvägen märkte att det inte fungerade. Men som tur var lyckades mamsen få igång den när jag väl var hemma. Så nu ler jag varje gång jag ser denna gyllene katt på hyllan.
Och, den håller takten till musiken.

Kommentarer
Emelie

sååååååååååå underbart!!! din mamma är en hjälte...

2011-06-13 | 23:59:17
http://amoenus.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: [publiceras ej]

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback