Jag har saknat min klump! Behöver jag säga mer än det?

 

Gissa vem som vaknat med halsont? Jo visst, här var man nöjd över att penicillinkuren var över och det hinner gå två dagar sedan vaknar man med en hals full med taggtråd?! NÄR SKA DET TA SLUT?

Nåväl, jag vaknade tidigt och jag somnade inte om. Vilket innebär att jag är ganska uttråkad och ska snart bege mig till S för att skriva på papper för lägenheten och sedan kika efter köksbord.

 

Att försöka komma på vad jag skulle ha för kläder och samtidigt lyssna på Emilias Pappaparty-spellista slutade med några bilder ↑.

Seriöst? Men samtidigt så är det ju lite roligt att pilla med lite nya bilder. Plus att jag blir lite gladare av fuldans, så är det bara.

Frukost kanske?

 

Äntligen! Vilken bra vecka det här blev! Underbart avslut på april månad.

På tisdagen åkte jag till S och umgicks med Madde, gud vad länge sedan sist! Lite fuldans och skratt var precis vad jag behövde. Övernattade och på onsdagen tog vi oss en road-trip till Sundsvall och IKEA! Himmelriket?!

Det slutade dock med alldeles för mycket saker i bilen på hemvägen.. och ett ekande tomt konto. Men som tur var så har man ju en stor bil... så alla sakerna fick plats, tillslut.

 

På torsdagen & fredagen hade jag turen att få j o b b a ! Hur lycklig tror ni att jag blev? Helt fantastiskt kändes det att äntligen få ta på sig jobbtröjan och kuta fram och tillbaka i butiken. Jag kan inte annat än erkänna att det är underbart att få jobba där igen. Dessutom känns det nästan ännu bättre när man vaknar upp och har träningsvärk efter en dag på jobbet.

"Öka takten sista kvarten Julegraaaan" är det som jag nynnar på på jobbet.. och det får mig att fnissa lite extra.

 

Sedan som en perfekt avslutning på veckan så kom Joakim hit. Pirr i magen och lugn i själen. Det har varit så förbaskat mycket som kommit i vägen när vi väl skulle umgås att det nu kändes helt overkligt. Men att äntligen få en ordentlig kram och snusning i nacken gjorde så att allt annat försvann och jag blev lugn. Sedan får han mig att skratta så att jag kiknar vilket gör allt fantastiskt.

Som ni kan se på bilden är han kung på "knack knack-spelet" dessutom! {han har många fler fördelar, tänkte ta lite pö om pö så att det inte blir allt för sockersött, fast bara så att ni vet, så är det just det. Sockersött alltså. Beroende framkallande]

 

Nu på kvällskvisten så har jag packat om mina flyttkartonger och lekt med min älskade klump som återvände efter en tur till servicen. Tänka sig hur mycket jag har saknat den min älskade klump till systemkamera. ♥

Jag loggar in, nästan varje dag., men sedan sitter jag bara och stirrar på skärmen. Jag kan inte formulera mig, jag kan inte berätta det jag vill mestadels för att jag inte riktigt vet vad det är jag vill berätta.

 

Jag har blivit hemskickad från jobbet två gånger nu för att jag är för sjuk. Jag har varit lite smått förkyld tidigare under säsongen och trodde att jag skulle lyckas med en helt frisk säsong. Men icke.

Jag har haft ont i halsen i flera omgångar och tänkte att det skulle bli lika denna gång, men i onsdags började jag känna mig hängig och i torsdags klarade jag inte av de sista timmarna på dagen utan åkta hem med svansen mellan benen och nässprayen i högsta hugg.

Feber {vilket jag brukar klara mig ifrån] och en ordentlig dunderförkylning.

Jag skulle äntligen få umgås med min fina Joakim i helgen men det gick inte riktigt som planerat då både han och jag var helt utslagna på varsitt håll. Usch, hatar den här helgen.

Men jag vet att nästa gång vi ses så kommer det sudda ut minnet av den här uteblivna helgen.

 

Vad har jag för mig då? Jo.. jag har tänkt skriva här hela helgen men jag har inte orkat tänka.. så jag har undvikit det. Sedan har jag sådan ångest över att min stora älskade klump är på service. Jag vill ta nya bilder nu när ljuset äntligen kommit tillbaka, men jag vägrar använda min kompaktkamera... jag vill ha min stora älskade klump.

Serier och filmer avlöser varandra på löpande band och jag önskar att jag kunde jobba mina sista dagar men det återstår att se.

Jag ser ut som sju svåra år och ingen hör vad jag säger. Nej, Jag ska låta den här förkylningen ta slut ordentligt innan jag försöker jobba igen.. för tydligen funkar det inte så bra.

 

Jack, när han var en liten pälsboll.

 

Åter igen några tysta dagar! Jag har gått igenom mitt arkiv och skäms med hur sällan jag uppdaterar. Vissa månader blir det nästan inga inlägg? Anledningen till att jag har den här bloggen är ju för att jag ska komma ihåg något eller iallafall ha en möjlighet till att minnas något.

Men det funkar ju inte om jag aldrig skriver?

 

Iallafall så har finaste pälsbollen på bilden inte mått bra de senaste dagarna. Det började i torsdags att han inte ville leka, äta eller busa. Idag tog syster med honom till veterinären och det visade sig att han hade akut urinvägsinfektion. Stackars liten. Det är så hemskt när ens djur mår dåligt och man kan inte lista ut vad det beror på. Som tur är så sökte syster upp veterinären fort när han inte blev bättre. Så nu längtar jag efter att få träffa Jack igen, och se med egna ögon att han är på bättringsvägen.