Jag börjar bli väldigt rastlös av att vara arbetslös. Visst, det är skönt att vara ledig. Men utan rutiner och ansvar så går jag in i ett snooze-läge.

Det värsta är att jag vill vara i S för att kunna jobba om dom ringer.

 

Igår tog jag och Henrik en spontan trip till Mora för att handla lite nödvändigt som H hade glömt köpa förut. Skönt att komma utanför kommungränsen och få umgås lite.

 

När vi kom hem igen så hjälpte H mig att äntligen få kontakt med mitt efterlängtade 8-bitars tvspel! Åh vilken nostalgi. Hux flux så hade vi nördat super mario 3 i 4 timmar.. Och ja, jag är fortfarande lika klantig på det där förbaskade spelet som jag var när jag spelade det sist.

 

Det innebär att jag dog /game over/ 7 gånger minst medan H hade 22 extraliv så gott som hela spelets gång OCH klarade typ alla banor. S K I T.

Man kan säga att min tunga blev svart efter alla svordomar som jag kastade ur mig efter varje "förlust".

 

Idag har jag bara legat i soffan, gottat mig och tyckt synd om mig & min mage samtidigt som jag har glott på "The hills". Spencer är fortfarande ett jä.la svin i mina ögon och jag vill ge en viss blondin en smäll och be henne växa upp. Idioti. Nu återstår bara frågan, var de verkligen uppgjort? Jag blir rädd när jag ser hur en människa bryts ner och förändrar sig själv så mycket som Heidi gör i den serien., stackare.

 

Nu längtar jag bara efter Joakims trygga famn och hoppas på att värken ger vika snart.

Godnatt kära ni.