Jag glömmer bort att jag aldrig skriver.

Jag sitter vid en dator hela dagarna på jobbet så när jag kommer hem, glömmer jag bort allt som har med datorer att göra.

Men som sagt, jag tycker att det är ganska skönt.

Det som gör mig mest lugn är nog att ha en mobil som aldrig låter eller vibrerar. Jag har valt att stänga av allt ljud och inte heller låta den vibrera om någon söker mig.

Jag ser det när jag ser det, och ringer upp när jag kan.

Men jag har såklart på ljudet ibland, men det, det är väldigt sällan.

 

Den senaste tiden har jag bara fokuserat på att få umgås med Joakim och Kelah när jag har varit ledig, vilket har känts skönt då jag behöver lugn och tystnad efter en vecka i en lektionssal.

Jag har helt glömt vilken ljudnivå det var i klassrummen när jag gick i skolan. Och nu? Nu känns det värre, högre.. bullrigare. Jag antar att jag är mer känslig nu när jag är ovan.

När jag kommer hem somnar jag av utmattning och öronen känns helt utslitna.

 

Nu har det gått en månad sedan jag sist skrev och under den tiden har jag blivit ett år äldre.

Tjugosju... vilket hemskt nummer. Jag önskar att det kunde gå lite långsammare. Jag vet ju inte vad jag ska göra med mitt liv ännu?

Iallafall överraskade Joakim mig med presenter och smörgåstårta på säng och mamma bjöd på middag. Men de mest överraskande var nog att Luz knackade på och stod där livs levande med en blombukett!

L bor i Malmö men var hemma på en snabbvisit och tog sig tid till att besöka mig ♥

 

That's what friends are for..