Jag har jobbat lite till sedan sist och jag har nog aldrig känt mig så värdelös som jag gjort under de två sista dagarna. Jag har haft ansvaret och räkna kassan vid dagens slut och jag har varit värdelös på det. Jag har gått ekonomi så jag borde ju kunna räkna sedlar, men icke, de har varit kortslutning i hjärnan och jag till och med dubbelkollade men fattade fortfarande inte hur de kunde bli så fel. Gud. Jag var till och med tvungen att gå undan på slutet av dagen för att klara av att se de andra i ögonen. Så mycket skämdes jag. De hade ingenting med att jag blev ledsen eller så utan för att jag blev så arg på mig själv att jag inte ens kunde fokusera på att räkna. Herre gud hur ska de här gå? Dessutom så ser schemat konstigt ut.. de är hoppigt att man jobbar en dag och ledig en jobbar en etc. Så de blir ju svårt att bara släppa jobbet och vara ledig på den dagen man är ledig, för man vill ju hellst ha koll på vilka som ska komma så man inte springer runt som en yr höna. Men de blir säkert bra, jag tycker om jobbet, tycker om arbetskamraterna och så vidare, men de känns ändå tungt att de jag kunde som rinnande vatten i sommras har försvunnit tills idag. Blä.

Jag fick ett paket av en av vaktmästarna i veckan iaf. Jag skämtade förra veckan om ¨leveransen som kom, låtsade bli plutt när inget av paketen var till mig, så när jag kom på jobbet på torsdagen så låg ett litet paket och väntade på mig. Såg ut som en minijulklapp, och de var en pimpim godisask. Jag blev överlycklig. Tyckte det var så snällt av han. Skönt att man jobbar med människor som har humor.

Denna veckan är jag typ ledig, på onsdag har jag Introdag med skistar men de är också det enda. Nästa vecka börjar allvaret.