Jag är lite förkyld nu, började förra veckan som näsan tyckte att det var dags att göra de svårt för mig att andas, och nu hakar halsen på den idén.

Förra fredagen hade jag privilegiet att följa min älskade mor på storhogna spa. Det var inget spa till 100% utan vi hade seminarium med mellanskog och LRF under fredagen och lördagen. Jag har inte ätit så pass mycket som vi gjorde då. Uvva.
Helgen började med en lunch, sedan seminarium och därefter kaffe med bakelser. Lite mer samtal sedan hade vi 2 timmar där vi kunde ha lite wellness tid, jag och mamma skyndade oss till jacuzzin istället för yoga etc. Middagen var supergod men hungrig som en varg (hur gick de till när jag redan ätit som en gris?) och slickade nästan faten rena (om de inte hade varit så ofint att slicka på faten så hade jag antagligen gjort det).

Jag och mamma blev intervjuade för en tidning, mestadels för att jag var yngst av alla deltagarna. Mellanskog är bra det, riktigt trevliga och vettiga människor.

Och jag måste verkligen säga de att jag ÄLSKAR min mamma, hon är världsbäst. Inte bara för att hon ville ha med mig på den där turen utan även för att hon alltid finns där för mig.

Det spelar ingen roll hur nära vänner man än har, ingen känner en så väl som ens mamma. Jag behöver inte säga att något är fel, hon bara vet det. Sedan när jag väl tar mig mod att erkänna de för mig själv och berätta de för mamma, så vet hon de redan. Syrran är nästan likadan, men de är svårare att erkänna saker för henne, på något sätt så känns de jobbigare att medge saker till henne.. Men jag uppskattar henne med, Vad skulle jag ta mig till utan min familj?

"Livet är en strid gumman"

En sådan lapp fick jag av mamma när jag inte såg något ljust, och allting kändes så mycket lättare då, bara av några ord på ett papper hjälpte mig så mkt, Jag kommer aldrig glömma den lappen, tror den ligger på mitt rum någonstans. sparad för alltid.

Älskade familj, mamma, systra mi och mormor.. 3 stöttepelare i vått och torrt