När jag var liten, cirka fyra år så hade jag stora problem att förstå varför inte 22 uttalades tjugosju för de hade samma klang tyckte jag. De var två likadana siffror så jag tyckte att de skulle uttalas liknande precis som 33, 44, 55 etc. I min hjärna kopplade jag ihop 22 med tjugosju, tjugotvå fanns inte i mitt system.
Nu mer vet jag ju bättre, men jag tycker ändå att denna lilla information kanske skulle ge er ett leende på läpparna, precis som de ger mig.
Kanske även borde tillägga att mitt utal på tjugo liknade mer sugo på den tiden.. kanske lättare att se hur jag tänkte då.

Jag fyller nämligen sugosu (22) om några enstaka dagar, tiden har runnit förbi utan att jag ens tänkt på det.
Jag har inte funderat ut någonting gällande denna födelsedagen, jag ska jobba 11-20 typiskt nog. Känns inte som en födelsedag. De känns mer som vilken dag som hellst.
Jag har inga önskemål gällande tårta (jag kommer ju inte hinna äta någon ändå) och jag har ingen önskelista. Jag är bara. De är nog första gången.

Nu ska jag sova och invänta D-day