Dags för ett nytt liv?
Jag mår dåligt, de är lika bra att slänga ur sig det på en gång. Jag har mått dåligt ett bra tag, jag vet inte hur länge, 1 år? 5 år? ett bra tag iallafall. Jag tänker inte försöka gömma det, för inse fakta, de är inte många som läser min blogg. Och det gör mig inget, jag skriver ju ändå bara om mig? Ego får man vara ibland.
Jag har såklart mina bra dagar, ibland en bra månad. Jag satt idag på jobbet under en snabb kaffe och klagade att jag var trött och sliten och lite förbaskad (därav kaffet, som jag normalt håller mig långt ifrån). Men Anna sa att det hade hon aldrig trott för jag såg så förbaskat glad ut hela tiden, lika som min syster. Antar att det ligger i släkten lite, men de är väll lite beroende på hur mycket man vågar visa de för nytt folk. Jag har oftast varit väldigt öppen om mig själv, varför hymla med sådant? Jag säger sådant jag kan stå för och det gäller mig själv. Så då är de lika bra, eller hur? Men sedan är det oftast en chock för folk när man blir förbaskad på riktigt och de nästan kokar ur öronen på en. Men men.. vi alla har väll en arg varg inuti?
Iallafall blir jag bara mer och mer besviken på mig själv för varje dag som går, varje gång jag kollar mig i spegeln, varje dag som jag inte får det jag vill ha och varje dag jag inser att jag gått för långt.
Jag blir förbaskad på mig själv, för det är ju mitt fel?
Jag har iallafall bestämt mig för att försöka göra något åt saken, och ska belöna mig själv med något stort när jag når målet. Och målet ska vara nått innan jag åker till Mexico med mamma i höst. Bäst att snabba på.
Men jag har inte bestämt vad som ska bli belöningen, ingen jävla aning rent ut sagt. Jag skulle vilja belöna mig med något ytligt som en B-O eller tandblekning, men de ligger lite för högt på prislistan..
Men något som jag önskar mig.. gud vet vad egentligen? Vilken dålig fantasi man har när det verkligen gäller, ingen ide att jag ska belöna mig med skyhöga klackar, jag får aldrig tillfälle att använda dem.
Och en redig fylla kan jag fixa när jag vill, men de vill jag inte ha så de hamnar i skräpkorgen. Några förslag?
Jag skulle vilja ta ett fotografi, typ ett modellfotografi i svartvitt, men då vill jag ha en B-O först och en tattuering.
Kanske man ska belöna sig med en tattuering?
Hm nu ska jag fundera på det ett tag iallafall.
Och målet? de är att gå ner 10 kilo. Nu gäller det. Nu har jag skrivit det på bloggen, nu kan jag inte gömma det under sängen och låtsas som om det regnar. Nu måste det ske. Min mage som var någotlunda trimmad är som en deg och jag erkänner det. Fan alla kan ju se det när man går runt i bikini.
Jag vill så gärna höra att jag är snygg igen, det var så otroligt länge sedan... hur länge? 1 år? 5 år? Jag kan inte minnas senast jag hörde det..
Det är nog de som skrämmer mig mest. Att jag inte kan minnas det.
Jag har såklart mina bra dagar, ibland en bra månad. Jag satt idag på jobbet under en snabb kaffe och klagade att jag var trött och sliten och lite förbaskad (därav kaffet, som jag normalt håller mig långt ifrån). Men Anna sa att det hade hon aldrig trott för jag såg så förbaskat glad ut hela tiden, lika som min syster. Antar att det ligger i släkten lite, men de är väll lite beroende på hur mycket man vågar visa de för nytt folk. Jag har oftast varit väldigt öppen om mig själv, varför hymla med sådant? Jag säger sådant jag kan stå för och det gäller mig själv. Så då är de lika bra, eller hur? Men sedan är det oftast en chock för folk när man blir förbaskad på riktigt och de nästan kokar ur öronen på en. Men men.. vi alla har väll en arg varg inuti?
Iallafall blir jag bara mer och mer besviken på mig själv för varje dag som går, varje gång jag kollar mig i spegeln, varje dag som jag inte får det jag vill ha och varje dag jag inser att jag gått för långt.
Jag blir förbaskad på mig själv, för det är ju mitt fel?
Jag har iallafall bestämt mig för att försöka göra något åt saken, och ska belöna mig själv med något stort när jag når målet. Och målet ska vara nått innan jag åker till Mexico med mamma i höst. Bäst att snabba på.
Men jag har inte bestämt vad som ska bli belöningen, ingen jävla aning rent ut sagt. Jag skulle vilja belöna mig med något ytligt som en B-O eller tandblekning, men de ligger lite för högt på prislistan..
Men något som jag önskar mig.. gud vet vad egentligen? Vilken dålig fantasi man har när det verkligen gäller, ingen ide att jag ska belöna mig med skyhöga klackar, jag får aldrig tillfälle att använda dem.
Och en redig fylla kan jag fixa när jag vill, men de vill jag inte ha så de hamnar i skräpkorgen. Några förslag?
Jag skulle vilja ta ett fotografi, typ ett modellfotografi i svartvitt, men då vill jag ha en B-O först och en tattuering.
Kanske man ska belöna sig med en tattuering?
Hm nu ska jag fundera på det ett tag iallafall.
Och målet? de är att gå ner 10 kilo. Nu gäller det. Nu har jag skrivit det på bloggen, nu kan jag inte gömma det under sängen och låtsas som om det regnar. Nu måste det ske. Min mage som var någotlunda trimmad är som en deg och jag erkänner det. Fan alla kan ju se det när man går runt i bikini.
Jag vill så gärna höra att jag är snygg igen, det var så otroligt länge sedan... hur länge? 1 år? 5 år? Jag kan inte minnas senast jag hörde det..
Det är nog de som skrämmer mig mest. Att jag inte kan minnas det.
Kommentarer
syster
Du är alltid snygg syster! Du är värd att belöna dig själv oftare än du gör... Om det är skyhöga klackar du vill ha får vi väl bjuda in oss på nåt kalas eller nån båt eller nåt där det passar.. Jag följer gärna med bara jag slipper gå i lika höga klackar som du :) Älskar dig! Puss
Anonym
Men du fröken.. Även utan smink är du snyggare än dom flesta i Sveg. ÄVEN dom som har smink. Förstår hur du känner, för känner man sig tjock så spelar det ingen roll vad nån annan säger. Men det ska du veta: DU ÄR SNYGG, SKITSNYGG t.o.m!
/sagt av den som du nog minst anar vem det är..
Trackback
