När man kämpar

Min vackra, underbara, smarta & godhjärtade lilla tjej! ♥

 

Försöker formulera mig på ett bra sätt gällande en väldigt personlig sak och jag blir för personlig varje gång och det känns inte rätt {♥].

Samtidigt vill jag skriva av mig alla tankar så att jag inte behöver känna mig ensam med dem..

Det gäller iallafall en familjemedlem som har åkt in på sjukhus för några dagar sedan och vi väntar på att få reda på vad det beror på.

Som ni kanske förstår kan jag inte gå in på det mer än så då det inte är mig själv det gäller.

Det är därför det är tyst hos mig, och så kanske det kommer bli några dagar till.

 

Man ska inte måla fan på väggen, eller vad är det man säger?

 

Iallafall så har Kelah vuxit något sanslöst på bara några dagar och hon är trotsig som attan.

Men nu ikväll så gick hon självmant in i bädden och lade sig när det var godnatt. Underbara lilla tjej börjar äntligen förstå kvällsrutinen vilket är skönt.

På lördag blir hon 4 månader.

 

NU måste jag sova!

Sista jobbdagen imorgon, sedan är jag arbetslös i två veckor igen.

Och just ja, jag ska till tandläkaren i morgon bitti dessutom.. blöh!

 

Usch vad jobbigt det låter. Det är ens värsta mardröm att en närstående blir sjuk. Men jag hoppas för er att det inte är något allvarligt!
Och sen måste jag ju säga att man smälter av de söta små tofsarna som sticker upp på öronen ♥ :)

Jag håller tummarna för att det blir ett lyckligt slut på sjuhusvistelsen för din nära. Var med om samma sak när min mamma blev hjärtsjuk för två år sedan och de inte kunde komma på vad för typ av hjärtsjuk hon var.. Det var hemskt, milt uttryckt.

Något jag tänkt på med Kelah och det är att hon fortfarande ser så himla valpig och liten ut. Hon har säkert växt massor, men det syns inte så mycket :)

Tror minsann att du får lägga upp en före- och efterbild på henne om jag ska tro dig.. ;)

Och tack återigen för tidningen!