Jag kan nog inte förklara hur nervös jag är. Det här är inte nådigt!

Nu snart kommer de publicera betyget på högskoleprovet. Veckan efteråt (ungefär) kommer de skicka ut om man blir antagen till skolan eller inte.

Det värsta scenariot i allt det här är om det står att jag inte blir antagen till de utbildningar som jag sökt. Usch. Vilken hemsk tanke!

Det jobbigaste i den situationen är att jag isådana fall måste berätta för folk att jag inte kom in.. att jag inte ska flytta. Att jag inte kom in...? JAG KOMMER IN! Jag måste..

Ja, ni förstår hur tankegångarna går.. hela dagen lång.

 

Sedan kommer vi till den jobbiga delen om jag skulle komma in (när jag kommer in! Positiva tankar.. ). Det är att berätta det för min chef och mina kollegor att jag ska flytta.

Det är nog den svåraste delen av allt. För trots allt så känns det som ett svek, som om man väljer bort något?

Man ska egentligen inte tänka så, jag vet. Men jag tänker ändå så därför att jag är så tacksam över att ha mitt jobb! Jag är så tacksam för att ha det livet jag har idag att det känns förbaskat svårt att gå bort från det.

Det är trots allt mitt femte år på den här anläggningen nu, jag känner mig som hemma här och det känns svårt att lämna det gemenskapen.

 

Sedan har jag väll aldrig trott att jag ska ha en "första skoldagen" möjlighet till. Och när jag tänker så.. så får jag en klump i bröstet för att Diana inte kommer vara där andra dagen i skolan och få mig att skratta. Tur att det finns telefoner för jag skulle inte klara mig utan min och D's milslånga sms konversation.♥